Det som gör livet värt att leva
Mycket kan sägas om matchen i lördags. Men den som sa det bäst var min kompis D som ringde upp efter matchen och på klingande norrländska sa att “det är såna här matcher som gör livet värt att leva.” Ja, jag kunde inte sagt det bättre själv. Man känner i alla fall att man lever när man kastas mellan hopp och förtvivlan, mellan raseri och fullständig barnslig glädje. Tack D för ditt samtal!
En sak som måste kommenteras i sammanhanget är den ungerska målvakten. Som burväktare i FC Zico vet jag ju lite vad jag pratar om. Och en sak man får lära sig som målvakt är att inte kasta sig med fötterna före mot motståndaren. Jag kan inte påstå att jag själv alltid efterlever denna regel, men jag försöker i alla fall. Även om det som i juni kostade ett stukat finger och en fläskläpp. Nu är det väl inte så att jag håller samma nivå som den ungerska målvakten, men om han gått med händerna först när han kastat sig mot Zlatan hade bollen antagligen inte studsat på det sätt den gjorde. Han kanske hade rivit ner Zlatan, men straff är bättre än mål. Skitsamma, det blev mål och det var det viktigaste. Vägen till VM är ännu väldigt lång, men fan så mycket roligare.
Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized
