Om att våga tro på Erik och dansa samba

5e november

The blogg is back! Det var svårare att blogga än jag trodde. Men nu är jag tillbaka, starkare än någonsin! Jobb, jobb, en resa till Sao Paolo och en ny förbundskapten senare känns fotbollen lite hetare, lite mer intressant. Erik Hamrén från Ljusdal, Hälsingland. The land of plenty, the land of hope and dreams, the land of devils, dust and broken hearts. Man blir lite sugen att sno en ramsa från ett av få allsvenska lag från Stockholm: ”Vi är överallt!” Så är det, vi hälsingar tar över världen. Alla ni från Närke, Uppland och Skåne kan tugga grus, here comes Hell Sing Land!  Kommer Hamrén lyckas? Fan vet. Han känns åtminstone som en ärlig person. En som inte sitter på presskonferensen efter 0-0 mot Trinidad Tobago och hävdar att anfallsspelet var bra. Att komma från Hälsingland är att vara skeptisk, det är medfött. Det går liksom inte att lita på all skit som sägs. Det blir lätt så när man inte får allt gratis. Men den där skeptiska sidan lägger jag i byrålådan en stund, nu när Hamrén tillträder. Visst, det var ett lite tråkigt och givet val och visst får man känslan av att Fotbollsförbundet panikraggar litegrann(man kan nästan se Lagrell stå där ensam vid kanten av dansgolvet och sukta med blicken medan sista tryckaren rullar) men vad fan, jag önskar dig allt gott Hamrén. Gör nåt roligt, gör nåt vackert. Jag håller på dig Hamrén. Men glöm aldrig var du kommer ifrån.

Förra veckan spenderade jag i Sao Paolo och återfick hoppet om svenska filmbranschen. Sällan har jag druckit så goda drinkar, hängt med så sköna människor och när man dessutom träffar en producent som spelat fotboll på elitnivå i Brage, ja då är det bara att tacka och ta emot. Staden Sao Paolo var riktigt mäktig. New York känns som Säffle i jämförelse. Och överallt såg man bilder på Tjocke-Ronaldo som fortfarande är kung där. Stan ska tydligen vara lika stor som Belgien till ytan och med nästan 23 miljoner invånare och 6 miljoner bilar så kan lätt säga att den har puls. Det blev en hel del caipirinha och lite sambadansande. Här kommer bilder från Sao Paolo. En på skyline by night och en skyline by day. Resten av bilderna, med allt från filmare med kokosnötter och undertecknad i badbrallor, visas endast för närmast sörjande. Vi hörs.

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized

En kommentar den “Om att våga tro på Erik och dansa samba”

  1. lacienega skriver:

    Det var på tiden! SP sedd från ovan är bland de grymmaste stadsvyerna man kan se. När jag o Berggeten var i Brasilien -03 var Romario kung. Utvecklingen går framåt.


Lämna en kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Follow

Get every new post delivered to your Inbox.